Studenten 2016
Jag vet egentligen inte hur jag ska börja det här inlägget. Kanske räcker det med ett par rader som jag skrev precis efter studenten och för några dagar sedan. Min student var varken lycka eller glädje trots att jag både log och skrattade. Den var för det mesta helt känslolös. Det är först nu efteråt som jag kan känna.
12/6-2016
Helt plötsligt känner jag ett tungt tryck över bröstet. För min gymnasietid är slut. Allt gick så fort och jag hann inte känna efter. Nu vill jag bara gråta.
30/6-2016
Det skulle ju vara lyckorus på max. Men där stod jag på trappan och kände ingenting. Och nu är det bara tomt.
Som det kanske märks finns det en ledsam ton i det jag skriver. För tillfället känner jag mig inte nere, men jag vet också att jag kommer känna saknad och ännu mer tomhet i augusti när skolan drar igång igen. Dock antar jag att det är så det funkar. Får istället vara tacksam för mina tre år och se framåt.